splittrad

Det är helt sjukt hur fort tiden går. Det känns som att jag nyss började första klass och satt där med min nya ryggsäck och nya pennor full av förväntan över att bli så stor så att jag fick gå i skolan.
Niorna var som stora jättar och man trodde att det var omöjligt att någonsin bli så stor.
Nu sitter jag här, går ut nian om en månad och känner mig riktigt jävla liten. Det är inte alls så himla speciellt att vara 15 år, bara en massa mer problem och skit. Synd att man inte visste det när man satt där som sju-åring och längtade ihjäl sig efter att bli så stor som de coola tjejerna i 9an.

Nu är det som sagt bara drygt 1 månad kvar till skolavslutningen vilket känns jävligt skönt. Det ska bli lite spännande att börja i en ny skola och börja om på nytt, men det är också lite sorgligt att splittras från klasskompisarna som man har gått med i minst tre år, vissa har jag tillochmed gått i samma klass som i 10 år! Men nu kommer jag alltså komma till en ny skola, helt ensam, för första gången i mitt liv.
Nu den sista månaden ska jag verkligen försöka ta vara på tiden som är kvar i högalidsskolan och försöka komma ännu närmre de som man aldrig riktigt lärt känna i klassen

Måste även tillägga att våran klassresa kommer bli BÄST! frågan är bara hur många som kommer lyckas hålla sig kvar på gotland när resten blir hemskickade :S

ps. om det är någon läsare som går i blackeberg kan ni gärna få skriva vad ni tycker om skolan :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0