emma

Det verkar som att min pappa verkligen gör allt för att göra livet surt för mig och ta ifrån mig allt kul här i livet.
Han har tjatat om att han borde följa med på min klassresa men jag har klart och tydligt sagt att han inte får och att jag aldrig skulle förlåta honom om han följde med.
Vad gör han inte nu då? Jo han går på ett föräldramöte och anmäler sig som frivillig föräldrer!
Förtsår ni hur arg jag är nu?
Jag kan inte beskriva mina känslor, men aldrig i hela mitt liv att jag låter honom följa med under några omständigheter! Han skulle vara helt galet sträng, försöka dra sina "roliga" skämt som bara han själv tycker är kul, dra med alla på massa hemska aktiviteter och gnälla sönder på mig för att det är stökigt i vår stuga/för att jag är otrevlig/ för att jag inte tar mitt ansvar/ för att alla är helt sjuka i min klass eller typ 1000 andra anledningar som han kan hitta på.
Nu är alltså fighten igång på riktigt och om jag inte lyckas övertala honom nu blir det matförgiftning, det förtjänar han grovt!

Emma Vs Pappa

Jag ska ta hem vinsten stort!

Jag är på strålande humör idag! Det kan nog mycket ha att göra med det fina vädret, man blir såå mycket piggare när det är sol ute!
Dagen har också varit riktigt chill, började med bild, sen var det musik. Håltimme från ena svensklektionen då det blev kebabtallrik på älskade piccolo. Sen hade jag muntliga nationella i engelska vilket faktiskt kändes rätt bra, lite sitter nog kvar efter mina veckor med amerikanerna. Sedan slutade skoldagen med slöjd där jag fortsatte på min klänning som snart är klar!

Har även hunnit måla mitt rum igår och idag så nu är den blåa väggen beige istället, känns mycket fräschare och jag är riktigt nöjd!

Resten av veckan kommer antagligen bli ett helvete med 3 prov och massa annat plugg, får väl iaf hoppas på fortsatt fint väder och att min klippning blir bra på onsdag så att mitt humör håller sig uppe!

Nu är jag hemkommen från skolan efter en skitkul dag!
Hela veckan har varit riktigt chill eftersom vi har haft sex och sam, vi har typ varit på bio, haft föreläsningar och övat in lite uppträdanden. Så idag var själva finalen.
Alla nior samlades i programrummet och körde sina danser/sånger/dikter
Våran klass hade låter Lady Marmalade, och ni kan ju bara tänka er vilken utstyrsel vi hade, riktigt pinsamt var det men också jävligt kul! Får se om jag vågar lägga ut några bilder :P
De andra klassernas framträdanden var också skitroliga, så det var en perfekt avslutning på en perfekt vecka :)

Jag har ju inte skrivit sen jag åkte till usa eftersom bloggen har varit så jobbig. Men jag hade det hur bra som helst! Alla människor var supermysiga och lätta att lära känna. New york var helt underbart och jag älskar allt som har med den staden att göra nu. Känns sådär att vara hemma nu, speciellt när jag vet att skolan kör på som vanligt igen och att jag har tre prov extra som jag missade.

jaja, det blir nog bra. Nu ska jag nog dricka upp mitt te och kanske sova lite så jag orkar kvällen!

Har haft ett väldigt seriöst samtal med min pappa idag, vilket inte var så kul men känns ganska skönt nu.
Jag har aldrig berättat för mina föräldrar vad jag gör eller vad jag känner, vi har helt enkelt inte haft den relationen.
Därför blir det väldigt svårt att berätta hur jag mår nu när jag väl var tvungen att göra det, men det är samtidigt svårt att avgöra vad man ska välja at berätta utan att öppna sig helt och hållet. Det har jag ingen tanke på att göra eftersom det skulle få enorma konsekvenser.
Nu känns det ändå som att de har fått lite koll på att det inte alltid är så lätt att vara i mina kläder och att de kanske inte alltid ska bete sig som att jag är guds bästa barn för att det ger mig ännu mer press än vad jag redan har.
Fast det skulle de nog iofs inte fortsätta göra efter att ha kommit på mig med att ha lite saker som jag inte borde ha i mina fickor och sedan upptäcka att jag ljugit om det tidigare "/
Denna dag har jag alltså känt alltifrån tröthet och ånger till glädje och sedan skräckslagenhet, ilska och sorg.
Nu är jag helt slut, puss!

Sista konståkningsträningen för min del närmar sig! Imorgon har jag den kl 19-20. Sen är det slut med skridskoåkandet för min del. Kommer självklart sakna alla kompisar där och även själva träningen men det känns väldigt skönt att äntligen slippa planera hela sitt liv utifrån när man har träning.
Fast helt fri från isen kommer jag ju ändå inte bli, kommer fortsätta som tränare för småbarnen och funderar även på att gå en domarkurs eller filmningskurs, alltid bra att ha kunskap inom alla områden :)
Får väl se hur det går för mig att hålla igång nu, men ska försöka ta tag i det själv och kanske även prova på kick-boxning eller liknande, det verkar askul och ger skitbra träning!

Ingen förstår hur jag känner mig. Men jag gör heller inga försök till att få dem att förstå.
Jag vill att de ska se i mina ögon hur jag mår och vad som är fel utan att prata om det. Jag blottar mig sällan för någon, varken mina föräldrar eller vänner. Därför tror de att jag inte har några problem. Samtidigt som jag vill att de ska veta vill jag inte släppa in någon alltför mycket. Denna karusell snurrar ständigt runt i mitt huvud, hur ska man få folk at inse vad som är fel utan att berätta allt?
Jag hatar att prata om mina egna känslor men jag lyssnar gärna och vill försöka hjälpa andra! Jag måste lära mig att kunna ta den hjälpen själv ibland också.