emma

Ingen förstår hur jag känner mig. Men jag gör heller inga försök till att få dem att förstå.
Jag vill att de ska se i mina ögon hur jag mår och vad som är fel utan att prata om det. Jag blottar mig sällan för någon, varken mina föräldrar eller vänner. Därför tror de att jag inte har några problem. Samtidigt som jag vill att de ska veta vill jag inte släppa in någon alltför mycket. Denna karusell snurrar ständigt runt i mitt huvud, hur ska man få folk at inse vad som är fel utan att berätta allt?
Jag hatar att prata om mina egna känslor men jag lyssnar gärna och vill försöka hjälpa andra! Jag måste lära mig att kunna ta den hjälpen själv ibland också.