hur mycket krävs för att alla ska bli nöjda?
Har haft ett väldigt seriöst samtal med min pappa idag, vilket inte var så kul men känns ganska skönt nu.
Jag har aldrig berättat för mina föräldrar vad jag gör eller vad jag känner, vi har helt enkelt inte haft den relationen.
Därför blir det väldigt svårt att berätta hur jag mår nu när jag väl var tvungen att göra det, men det är samtidigt svårt att avgöra vad man ska välja at berätta utan att öppna sig helt och hållet. Det har jag ingen tanke på att göra eftersom det skulle få enorma konsekvenser.
Nu känns det ändå som att de har fått lite koll på att det inte alltid är så lätt att vara i mina kläder och att de kanske inte alltid ska bete sig som att jag är guds bästa barn för att det ger mig ännu mer press än vad jag redan har.
Fast det skulle de nog iofs inte fortsätta göra efter att ha kommit på mig med att ha lite saker som jag inte borde ha i mina fickor och sedan upptäcka att jag ljugit om det tidigare "/
Denna dag har jag alltså känt alltifrån tröthet och ånger till glädje och sedan skräckslagenhet, ilska och sorg.
Nu är jag helt slut, puss!
